Arkiv för Film, musik & böcker

För känslig för barnbok

Vi har köpt en bok om döden. Deprimerande kan tyckas, men med en frågvis treåring i familjen behövs ibland lite hjälp att förklara en del abstrakta begrepp.

20140320-220859.jpg

Problemet är bara att jag tycker boken så vansinnigt sorglig att jag sitter och gråter. Tur att jag ”provläste” boken på egen hand först. Tror käre maken får läsa boken för pyttan sedan.

Regn & rusk

Jag har varit hemma med stackars pyttan idag som är lite krasslig. Vi har hållit oss inne – ingen förkylningspromenad eller sovstund i vagnen – eftersom det regnat jättemycket hela dagen. Istället har vi ägnat oss åt vila, lite pyssel och tittat på jättemånga Astrid Lindgren-filmer. Pippi, Emil, Madicken och Lotta har varit vårt sällskap. Jag tycker nog att det är lika kul som Amanda att titta på filmerna.

Regn och grått så långt ögat når.
Regn och grått så långt ögat når.

Tim Gunn till mig

Jag har köpt en ny bok till mig själv. Jag är lite hemligt kär i Tim Gunn och när jag ändå beställde en bok i födelsedagspresent till käre maken köpte jag den här till mig: A guide to quality, taste, and style. Gillar’n.

A guide to quality, taste, and style.

I Drömmarnas Trädgård (eller sömnpiller för vuxna)

Pyttan fick en dvd-film för barn i julklapp. Eller film och film, det är tre avsnitt av BBC-serien I Drömmarnas Trädgård som går under samlingsnamnet Makka Pakkas underbara vänner. Jag köpte filmen mest på skoj, en kollegas dotter som är något år äldre än pyttan älskar serien så jag fick en rekommendation.

Nu har vi tittat på dvd:n. Första avsnittet heter Makka Pakkas trumpet låter konstigt. Och jodå, det gjorde den, men för mig var hela programmet konstigt. Amanda var dock helt trollbunden. Det är inte så mycket till handling, det är ett gäng figurer (Makka Pakka, Upsy Daisy, Igglepiggle med flera) som fluffar runt i en fantasiträdgård. Ibland dyker det upp en sten, som Makka Pakka gillar. Ibland kommer ett par fåglar. Dialogen är väl sådär, den går på ett ungefär; Makka Pakka… Tomboliboo… Upsy Daisy, Upsy Daisy… Hur som helst har programmen en skrämmande effekt på mig och käre maken. Vi somnar, och det inom fem minuter. Helt omöjligt att hålla ögonen öppna. Pyttan däremot sitter koncentrerad och följer med på allt som händer. Det här är verkligen specialgjort för en mycket ung publik.

Några figurer som finns I Drömmarnas Trädgård.
Några figurer som finns I Drömmarnas Trädgård; Igglepiggle, Upsy Daisy, Makka Pakka och Tomboliboerna.

Soft kitty-tischa

I julklapp fick jag den här underbara t-shirten av käre maken.

Soft kitty, warm kitty, little ball of fur. Happy kitty, sleepy kitty, purr purr purr...
Soft kitty, warm kitty, little ball of fur.
Happy kitty, sleepy kitty, purr purr purr…

Du som är en inbiten Big Bang Theory-supporter känner genast igen Sheldons favoritvaggvisa. För dig som inte förstår vad jag pratar om, kolla det här klippet.

Om du bara måste ha en egen soft kitty-tischa finns den hos RoligaPrylar.se.

Tillbaka till tonåren med Twilight

Tanken var att jag bara skulle kolla en liten stund på första filmen i Twilight-sagan igårkväll när den gick på Kanal 5, bara för att se varför den är så upphaussad. Är den verkligen så bra? Knappast, väl? Men det visade sig vara ett misstag att börja titta. Ett stort misstag.

Jag gillade den, mycket! Det var som att transporteras tillbaka till tonåren då jag plöjde igenom alla böckerna i Virgina Andrews ”Vindsträdgården”-serie, om hopplös och förbjuden kärlek, hopp, förtvivlan och längtan. Shit. Det hjälper inte att bli vuxen, jag är och förblir en obotlig romantiker. Vuxen-Lena, möt tonårs-Lena. Känns ganska gött faktiskt!

Nu har jag en Twilight-film kvar att titta på innan jag är redo att se den sista filmen på bio!

Twilight-böckerna
Kanske ska ge mig på böckerna också…?

En oväntad vänskap

Jag var på bio häromkvällen med några goda vänner. Jag hade inte något med val av film att göra, utan följde bara med – det kan ju vara roligt att gå på bio helt förutsättningslöst, tänkte jag. Inga förväntningar och inga förutfattade meningar. När jag, på väg till biosalongen, insåg att vi skulle se en fransk film fick jag dock en förutfattad mening som ett brev på posten; det här blir tungt och svårt…

Men, så fel jag hade! Filmen En oväntad vänskap (The Intouchables) var både allvarlig, rolig, fräck och sorglig på en och samma gång. Det är inte ofta jag skrattar högt och gråter till samma film. Den berörde mig verkligen. Har du inte sett den kan jag varmt rekommendera att du gör det! Jag tänkter inte berätta så mycket om vad filmen handlar om, tycker du ska se den på samma sätt som jag gjorde – helt utan förkunskap.

Scen från En oväntad vänskap, bild från Imdb
Driss och Philip på tur i snön. Bild från Imdb.