Arkiv för Livet i allmänhet

Ofrivillig uppstigning

Lilleman vaknade 04.40 imorse. Ja ja, han är snuvig och täppt och nej, då är det väl inte så lätt att sova. Men allvarligt, 04.40!? Somna om var inte heller aktuellt, iallafall inte någon längre stund. Och vid 05.20 väckte han storasyster. Suck. Jag gav upp tio minuter senare och steg upp för att göra välling. Efter vällingen infinner sig nämligen ett tillfälligt lugn (jämför paltkoma), vilket var extra välkommet imorse. Vi kunde ligga kvar i sängen ända till kl 06.10 (OBS, ironisk). Hoppas på bättre sovning imorgon bitti. 

Funderar på om det finns någon sanning bakom Aftonbladets gamla löp…? Illa för mig isåfall. 

*googlar sömnbrist alzheimers*

Vår och värme

Så härligt det är att våren och värmen är på gång tillbaka! Jag och ungarna har haft jättefina dagar hemma i solen. Vi har cyklat, läst böcker, sovit (lilleman), druckit kaffe (mamman), lekt och fixat i trädgården. Det är verkligen härligt att vara ledig denna tid – vilket privilegium. 

Njuter av solen. 

Kaffepaus. 

Overkligt blå himmel. 

På språng igen



Idag, av alla dagar, fick jag feeling och begav mig ut på en springtur – den första på över ett år, efter fraktur, graviditet och omtumlande första bebistid. Dessutom kom jag i mina löpartights – med nöd och näppe visserligen, men nu är det dags att bli av med de sista preggokilona 🙂

Springturen då? Det blev inte långt, gick inte fort och benen undrade vad f*n jag höll på med – men det kändes så bra och befriande! Kom igen Lena! 

Vacker stad

Det är lätt att bara marschera på som vanligt, men ibland lyckas jag faktiskt stanna upp och se min stad – inte med nya ögon kanske, men med öppet sinne. Så vackert här är!

Den här bilden tog jag under en promenad runt Munksjön förra veckan. Riktigt lyckad om jag får säga det själv.

Supermamman

Idag har jag, helt på egen hand, genomfört ett styck veckohandling i sällskap med två styck barn. Inte så imponerande i sig kanske, men aktiviteten genomfördes helt utan gnäll, gnöl, gråt, ilska, frustration eller andra dylika utbrott. Och då talar vi om allt från påklädning och inpackning i bilen, till handling och hemtransport. Allt! Harmoniska familjen, liksom.

Det hela kan ha underlättats av bland annat en plats på familjeparkeringen, en extremt harmonisk bebis, en av ICA Maxis gratisbananer, en provsmakningsbrödbit, två damer som berömde Amandas prinsessklänning samt en liten förpackning med glittriga hårspännen för den ringa summan av 25 kr – helt klart värt pengarna! 🙂

Hårspännen
Humörräddaren.

Oavsett orsak kände jag mig som en superhjälte som lyckades med detta konststycke. Yey!

Ett hypotetiskt frieri

Ibland behövs det så lite för att glädja så mycket.

Onsdag. Amanda var på förskolan och jag var hemma med en förkyld lilleman. En av våra hantverkare kom på besök för att göra klart det sista jobbet i köket.

Jag var trött av sömnbrist pga sjuk bebis, rufsig i håret efter ett misslyckat försök att vila, så osminkad en kan bli, klädd i mysbyxor och t-shirt – en t-shirt med åtminstone tre oidentifierade fläckar, men som jag tror var barnmat, kräk och dregel. Inte den piffigaste pinglan på partyt, alltså.

När vi så står och pratar om hur fint det blivit i köket (såklart!) säger mitt sällskap: ”om inte du vore gift och om inte jag vore gift så skulle jag fria till dig, för du har ett så otroligt härligt skratt”. Wow, vilken komplimang!

Nu har ju jag redan gift mig med mitt livs kärlek och är inte intresserad av att bli friad till av någon annan, så detta blir ju endast ett hypotetiskt frieri – men halleluja! Ännu är jag inte förlorad i trötta mamman-träsket! Och den här pinglan jobbar på att piffa till sig, och tills vidare kommer skönheten inifrån 😉

Spår i snön

Detta utspelade sig häromdagen. Börjar fundera på graden av förvirring hos mig…

Jag tittade ut genom fönstret och såg färska fotspår i den nyfallna snön. Fick fullskalig PANIK. Någon hade varit uppe och gått på vår balkong! Paniken gick över… Jag hade ju själv varit ute 30 minuter tidigare och jagat bort en av katternas antagonister.

Begynnande senilitet, eller bara vanlig förvirring? En kan undra.