Alla hjärtans dag

Familjen Allthin
Hoppas att ni har en jättefin och kärleksfull dag!

Krasslig vecka

Den här veckan har stackars Amanda varit sjuk, haft hosta och feber. Lillebror har varit omtänksam – så omtänksam man kan vara när man är 1,5 år – och klappat, kramat och hållit sällskap. Mina hjärtan.

Dock har Adam tyckt att det varit rasande trist att inte få gå ut lika mycket som vanligt, det har ju inte gått när storasyster legat nedbäddad, så idag gick han och jag ut och åkte pulka, bar in ved och tog en promenad runt kvarteret.

Adam och mamma

Jag och Adam på promenad.

Tappad tand

Amanda

Nu har Amanda tappat sin första tand – en mycket stor och stolt tjej <3

Ordning och reda

Det känns som att det för det mesta är mer eller mindre kaos i köket… mat och mellanmål ska fixas på löpande band och lilleman ”hjälper till” att ta fram diverse köksattiraljer i tid och otid 🙂 Men ibland händer det att ordningen infinner sig… Underbart!

Vårt kök

 

 


Ett nystädat kök, det finaste i stan.

Vintern som kom och gick

Till slut kom den, snön. Efter både jul och nyår med gröna gräsmattor och plusgrader möttes snöflingorna av allmänt jubel här hemma – iallafall från ungarna. Jag och käre maken tyckte väl också att det var fint och roligt, förutom snöskottningen.

Snö innebär såklart utelek med pulka och skidor. Hur kul som helst!

Ungarna i pulkan.
Amanda och pappa
Adam och mamma

Härligt och busigt i snön!

Sedan kom en mindre värmebölja och vi gick från -10 grader till +5 grader på några dagar och all snön smälte bort. Trist, men det kommer förhoppningsvis mer!

Att hinna med allt, eller kanske inte..

Ett inlägg i veckan, det är inga problem. Det tar ju inte så lång tid, bara att göra’t. Det vore ju synd att låta bloggen förfalla…

Lätt att säga, svårt att få till. Livet som småbarnsförälder – och tvåbarnsförälder – är ganska intensivt ibland och tiden har fått gå åt till annat, viktigare, i verkligheten istället för till bloggen. Men nu kanske det är dags att återta aktiviteten här. Vi får väl se 😉

Knaskatt

Nu är Morris åter i hemmets lugna vrå efter cirka tre veckor på rymmen. Igen. Eller på rymmen stämmer kanske inte, han dyker ju alltid upp på samma ställe – ett äldreboende på Ekhagen. Personalen ringer oss, vi åker och hämtar. Det börjar bli en vana. Knaskatt. Inte är han mager heller, så någonstans hittar/får han mat. Ja ja, skönt att ha honom hemma igen! 

  

Just nu har Morris husarrest, han ska till veterinären imorgon och vaccinera sig – förra gången han var inbokad för vaccination rymde han men nu kommer han inte undan 🙂